Tandgissel och äntligen helg

Den här veckan har gått helt otroligt fort. På vägen hem från skolan idag såg jag av en slump Sophie stå på perrongen vid tunnelbanestationen Les Halles så hon klev på och vi åkte tillsammans hemåt. Vi konstaterade att det kändes som två dagar sedan det var fredag. Tiden försvinner i ett rasande tempo, vilket betyder att det om inte så länge kommer besök från Sverige och det är ju inte så pjåkigt. 

Den här veckan har varit väldigt jobbig för egen del. Jag bytte tillbaka till min gamla grupp och det känns som ett ganska klokt beslut. Efter en veckas frånvaro kände jag att jag hade en del grammatik att arbeta ikapp så veckan har bestått av flera timmars plugg dagligen. Typiskt nog fick jag problem med en tand i överkäken tidigare i veckan så jag har tampats med tandvärk, feber, huvudvärk och svullen kind sedan i måndags så i onsdags missade jag ännu en dag i klassen på grund av ett inbokat tandläkarbesök.

Jag kom dit enligt avtalad tid och satte mig i väntrummet tillsammans med en äldre dam och två herrar. "Vem vill börja", frågade tandläkaren när hon öppnade sin dörr. Eftersom jag kommit sist och inte hade någon brådska, satte jag mig ner för att vänta. Varje kundbesök tog mindre än tio minuter vilket kändes lite oroväckande. När det var min tur bad tandläkaren mig att gapa stort och tryckte därefter upp ett finger i mitt tandkött. Hon tryckte nog det hårdaste hon kunde och när hon kom åt en nerv skrek jag rakt ut. Hon gav sig inte utan tryckte på samma ställe flera gånger, antagligen för att konstatera var smärtan satt någonstans. Efter en minut i tandläkarstolen fick jag beskedet att hon skulle skriva ut antibiotika för att få bukt på infektionen. "Perfekt", svarade jag, "när ska vi boka in nästa tid?" 

Tandläkaren tittade frågande på mig och svarade att det skulle bli för dyrt för mig att laga mina tänder här och att jag därför skulle vänta med att gå till en tandläkare tills jag kommit till Sverige igen. När jag förklarade att det inte är förrän någon gång i juni fick jag samma svar, i stil med att det är för dyrt för mig. När jag försökte få reda på hur mycket som är för dyrt för mig, svarade hon att det var omöjligt att säga. Tacka fasen för det när hon inte gjorde någon undersökning utöver pekfingervalsen i gommen. Nu har jag åtminstone påbörjat min behandling och känner mig mindre svullen idag. Därefter ska jag uppsöka en riktig tandläkare. 

Idag hade jag en tenta, lite nervöst med tanke på all frånvaro men det återstår att se hur det gick på måndag. Nu ska vi strax möta upp vår andra kusin, Anaïs, som är på besök i Paris över helgen och imorgon kommer en hollänsdsk tjej, Anna, som jag lärde känna när jag jobbade i Australien på besök. Det kommer nog att bli en toppenhelg! Hej så länge..