Vardagsfunderingar

Dagarna svischar förbi, jag vet inte var de tar vägen faktiskt. I morgon är det tre veckor sedan vi landade på fransk mark. Å ena sidan känns det som vi inte har hunnit med någonting under de här veckorna, å andra sidan känns det som det har hänt väldigt mycket sedan vi kom ner. Det lutar mer åt det sistnämnda. Skolan har snart varit igång i tio dagar och för egen del har det varit en jobbig berg- och dalbana mellan för enkla skoluppgifter kontra för utmanande. För att göra en lång historia kort hamnade jag i en grupp i vilken jag redan från början kände tvivel. Läraren är toppen, pedagogisk och kommunikativ, men gruppen är väldigt ojämn, vilket påverkar undervisningen negativt, med betydelsen att läraren måste gå igenom saker som några i klassen inte förstår, men som för mig är självklara. 

Jag påtalade detta för läraren och veckan därpå (i måndags) fick klassen skriva ett prov för att se om vi var mogna att gå upp en nivå eller om vi låg bra till som det var. Efter provet gick vi tillsammans igenom uppgifterna och hon godkände en förflyttning. Jag gick till sekeretariatet med ett intyg och fick dagen därpå börja i en ny klass. Efter tre dagar i den nya klassen känns inte det heller helt bra. Uppgifterna i sig är utmanande men inte omöjliga, problemet är att läraren har ett helt annat arbetssätt som passar mig mindre bra. Det är få genomgångar och vi förväntas lära oss det mesta hemma på kammaren. Seminarierna går mer eller mindre ut på att genom att redovisa läxan visa vad vi kan. Den kommunikativa biten är nästan obefintlig då hon mest står framme vid sin griffeltavla (ja, en sån grön man ryser av när hon skriver med den vita kritan) och skriver upp konstiga tempus med sin snirkliga handstil.

Jag har därför i flera dagar funderat fram och tillbaka över min situation och har kommit fram till tre alternativ: stanna kvar (otänkbart), byta klass i sidled (mycket tänkbart) eller byta tillbaka till min gamla klass (tänkbart). Jag pratade med läraren i fredags och förklarade att jag inte tyckte att det kändes bra på lektionerna och att jag därför ville byta klass, men utan att nämna något om hennes sätt att lära ut, det kändes bara dumt och onödigt. Hon blev ledsen och tyckte att jag verkar hänga med och bad mig därför ge det en chans. Jag sa att jag skulle göra det men gick efteråt till sekeretariatet för att prata om min situation med någon där. Två killar från min klass följde med för att de också var missnöjda med henne och ville byta klass. De fick byta men grupperna var proppfulla så de fick hoppa upp en nivå till, vilket inte kändes aktuellt för min del. Jag har därför varit i kontakt med min gamla lärare och jag är välkommen tillbaka om min nya lärare godkänner detta i morgon. Det är inte utan tvekan jag går ner ett snäpp för visst finns det en risk att jag inte utvecklas lika mycket då uppgifterna är enklare, men samtidigt tror jag på utveckling genom att få prata mycket samtidigt som jag vet att uppgifterna med tiden kommer att bli svårare.

Så får det bli. Nu har jag än en gång bestämt mig. Nu broderade jag ut historien i alla fall för att försöka fram vad jag ville få sagt. Så ligger det till för min del. Håll tummarna i morgon och hoppas på det bästa!