Tandgissel och äntligen helg

Den här veckan har gått helt otroligt fort. På vägen hem från skolan idag såg jag av en slump Sophie stå på perrongen vid tunnelbanestationen Les Halles så hon klev på och vi åkte tillsammans hemåt. Vi konstaterade att det kändes som två dagar sedan det var fredag. Tiden försvinner i ett rasande tempo, vilket betyder att det om inte så länge kommer besök från Sverige och det är ju inte så pjåkigt. 

Den här veckan har varit väldigt jobbig för egen del. Jag bytte tillbaka till min gamla grupp och det känns som ett ganska klokt beslut. Efter en veckas frånvaro kände jag att jag hade en del grammatik att arbeta ikapp så veckan har bestått av flera timmars plugg dagligen. Typiskt nog fick jag problem med en tand i överkäken tidigare i veckan så jag har tampats med tandvärk, feber, huvudvärk och svullen kind sedan i måndags så i onsdags missade jag ännu en dag i klassen på grund av ett inbokat tandläkarbesök.

Jag kom dit enligt avtalad tid och satte mig i väntrummet tillsammans med en äldre dam och två herrar. "Vem vill börja", frågade tandläkaren när hon öppnade sin dörr. Eftersom jag kommit sist och inte hade någon brådska, satte jag mig ner för att vänta. Varje kundbesök tog mindre än tio minuter vilket kändes lite oroväckande. När det var min tur bad tandläkaren mig att gapa stort och tryckte därefter upp ett finger i mitt tandkött. Hon tryckte nog det hårdaste hon kunde och när hon kom åt en nerv skrek jag rakt ut. Hon gav sig inte utan tryckte på samma ställe flera gånger, antagligen för att konstatera var smärtan satt någonstans. Efter en minut i tandläkarstolen fick jag beskedet att hon skulle skriva ut antibiotika för att få bukt på infektionen. "Perfekt", svarade jag, "när ska vi boka in nästa tid?" 

Tandläkaren tittade frågande på mig och svarade att det skulle bli för dyrt för mig att laga mina tänder här och att jag därför skulle vänta med att gå till en tandläkare tills jag kommit till Sverige igen. När jag förklarade att det inte är förrän någon gång i juni fick jag samma svar, i stil med att det är för dyrt för mig. När jag försökte få reda på hur mycket som är för dyrt för mig, svarade hon att det var omöjligt att säga. Tacka fasen för det när hon inte gjorde någon undersökning utöver pekfingervalsen i gommen. Nu har jag åtminstone påbörjat min behandling och känner mig mindre svullen idag. Därefter ska jag uppsöka en riktig tandläkare. 

Idag hade jag en tenta, lite nervöst med tanke på all frånvaro men det återstår att se hur det gick på måndag. Nu ska vi strax möta upp vår andra kusin, Anaïs, som är på besök i Paris över helgen och imorgon kommer en hollänsdsk tjej, Anna, som jag lärde känna när jag jobbade i Australien på besök. Det kommer nog att bli en toppenhelg! Hej så länge..

À la maison

1. Akrobatik med benen. 2. Hjälp på traven. 3. Bonbons 4. Amélie 5. Snarare mynta med mojito 6. Shandra 

Igår hade vi lite bjudning hos oss med mat, tilltugg och dricka. Tyvärr är våra franska vänner rätt små i maten men desto duktigare på att dricka så maten stod orörd men drickan gick åt. Som tur var hade de tagit med förstärkning så vi kunde varva ölen med drinkar. Ni som läser den här bloggen tror väl att vi sitter och spelar sällskapsspel hela dagarna. Inte riktigt kanske, men det blir en del spel i det här sällskapet. Vi lärade oss nya franska låttexter och kvällens dj Sophie kontrade med svenska artister via Spotify. Aurélien noterade Hakan Hellstrom, Lykke Li och Slagsmalsklubben utan konstiga å, ä och ö i sin anteckningsbok. En trevlig kväll. 

Vardagsfunderingar

Dagarna svischar förbi, jag vet inte var de tar vägen faktiskt. I morgon är det tre veckor sedan vi landade på fransk mark. Å ena sidan känns det som vi inte har hunnit med någonting under de här veckorna, å andra sidan känns det som det har hänt väldigt mycket sedan vi kom ner. Det lutar mer åt det sistnämnda. Skolan har snart varit igång i tio dagar och för egen del har det varit en jobbig berg- och dalbana mellan för enkla skoluppgifter kontra för utmanande. För att göra en lång historia kort hamnade jag i en grupp i vilken jag redan från början kände tvivel. Läraren är toppen, pedagogisk och kommunikativ, men gruppen är väldigt ojämn, vilket påverkar undervisningen negativt, med betydelsen att läraren måste gå igenom saker som några i klassen inte förstår, men som för mig är självklara. 

Jag påtalade detta för läraren och veckan därpå (i måndags) fick klassen skriva ett prov för att se om vi var mogna att gå upp en nivå eller om vi låg bra till som det var. Efter provet gick vi tillsammans igenom uppgifterna och hon godkände en förflyttning. Jag gick till sekeretariatet med ett intyg och fick dagen därpå börja i en ny klass. Efter tre dagar i den nya klassen känns inte det heller helt bra. Uppgifterna i sig är utmanande men inte omöjliga, problemet är att läraren har ett helt annat arbetssätt som passar mig mindre bra. Det är få genomgångar och vi förväntas lära oss det mesta hemma på kammaren. Seminarierna går mer eller mindre ut på att genom att redovisa läxan visa vad vi kan. Den kommunikativa biten är nästan obefintlig då hon mest står framme vid sin griffeltavla (ja, en sån grön man ryser av när hon skriver med den vita kritan) och skriver upp konstiga tempus med sin snirkliga handstil.

Jag har därför i flera dagar funderat fram och tillbaka över min situation och har kommit fram till tre alternativ: stanna kvar (otänkbart), byta klass i sidled (mycket tänkbart) eller byta tillbaka till min gamla klass (tänkbart). Jag pratade med läraren i fredags och förklarade att jag inte tyckte att det kändes bra på lektionerna och att jag därför ville byta klass, men utan att nämna något om hennes sätt att lära ut, det kändes bara dumt och onödigt. Hon blev ledsen och tyckte att jag verkar hänga med och bad mig därför ge det en chans. Jag sa att jag skulle göra det men gick efteråt till sekeretariatet för att prata om min situation med någon där. Två killar från min klass följde med för att de också var missnöjda med henne och ville byta klass. De fick byta men grupperna var proppfulla så de fick hoppa upp en nivå till, vilket inte kändes aktuellt för min del. Jag har därför varit i kontakt med min gamla lärare och jag är välkommen tillbaka om min nya lärare godkänner detta i morgon. Det är inte utan tvekan jag går ner ett snäpp för visst finns det en risk att jag inte utvecklas lika mycket då uppgifterna är enklare, men samtidigt tror jag på utveckling genom att få prata mycket samtidigt som jag vet att uppgifterna med tiden kommer att bli svårare.

Så får det bli. Nu har jag än en gång bestämt mig. Nu broderade jag ut historien i alla fall för att försöka fram vad jag ville få sagt. Så ligger det till för min del. Håll tummarna i morgon och hoppas på det bästa!

Plugg

Jag borde verkligen,verkligen,verkligen,VERKLIGEN sitta och plugga nu men jag örschker int. Jag har nämligen prov på måndag, yiho, och jag är inte säker på om några fler tillfällen till plugg kommer ges under den här helgen. Suck.

Idag hade jag fonetiklektion för första gången. Det var ganska kul. Man har ett par hörlurar på sig, så hör man läraren läsa upp några ord som man sedan upprepar in i en mic. Sen kan man lyssna på både läraren och sina upprepningar, och sen spela in igen och korrigera sina feluttalade ord. Hm, svårt att förklara en sån enkel sak. Men det verkar bli bra i alla fall.

Imorgon kommer Amélie, Aurélien och Anne-Laure hit för lite öl och kortspel. Nu ska jag sova (vilket jag vet inte kommer inträffa, kommer säkert somna om typ tre timmar, men man kan ju alltid låtsas).

Godnatt, godmorgon osv

-

Idag kom jag på mig själv med att trivas. Det var fint.

Mercredi

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg här om allt mellan himmel och jord, men jag orkar inte. Jag satt och planerade hela blogginlägget i huvudet på tunnelbanan på väg hem från skolan. Jag åkte till och med två stationer för långt för den sakens skull. Var tvungen att hoppa av, byta linje och vända. Fucking ey. Jag som var så kissnödig, fick vänta med att gå på toa ytterligare en halvtimme.

I torsdags började som sagt skolan och jag går den praktiska kursen kl. 10-12, 5 dagar i veckan. Shandra går kl. 12-14 och hamnade i en annan grupp än jag, men det kan hon berätta själv. Jag hamnade i debutantgruppen, vilket innebär lägsta gruppen, men det gör inte så mycket. Vi tragglar er-verb, le/la/les, de la/du/des, à la/au/aux dagarna långa och trots att jag gjort det tusen gånger förut så är allting så nytt och jobbigt att jag typ börjar grina varje gång jag pratar med någon av er från Sverige eller läser något ni skrivit. Men äh, jag får det nog att värka värre än det är. Jag är här och jag gillar det, egentligen. Det är lite smått fantastiskt att man kan gå in i klassrummet, sätta sig och förstå i stort sett allt läraren säger. På ett annat språk som man inte läst på 4 år.

Jag är sjukt trött. Var tvungen att kliva upp en timme tidigare än vanligt (och la mig dessutom en timme senare än vanligt, bah..) för att göra fonetiktest, vilket visade sig inte ens vara ett test, utan jag fick bara ett kort med fonetiktiderna. Varannan vecka har jag fonetiklektioner, kl. 12.30 - 13.30, måndag till fredag, och varje måndag kl. 12-14 och fredag 13-14 har jag föreläsningar om fransk kultur. Så himla fint att alla tider krockar och att alla kurser läses på olika ställen. Men jag ska inte klaga! Jag ser faktiskt Notre Dame från klassrumsfönstret, lärarinnan är snäll och jag hamnade i samma klass som en svensk modell och "journalist", som hon själv kallade sig (läs: bloggerska).

Hm. Nu blev det ju det här inlägget rätt långt ändå, men det blev som vanligt inte som jag hade tänkt mig, men vad gör väl det. Nu ska jag gå och dö lite i soffan framför en film innan jag sticker in tills stadskärnan för en semmelfika med Shandra och för att handla skor. Inte så dumt.

Ja, justja, jag har fått tusen munsår, så om nån har lust att donera ett paket munsårsplåster, eller två (eller varför inte lite lakrits?), så är adressen hit:

28, Rue du Capitaine Marchal

75020 PARIS

Puss från regniga Paris.

Fettisdag..

..men inga semlor. Vi får köpa en croissant istället. 

Samedi soir

1. Vi mötte upp kusin Amélie halv fyra. Det var iskallt ute så vi värmde oss på ett café. 2. I en park. 3. I samma park. 4. Amélies kompis Anne-Laure. 5. Amélies kille Aurélien och kompisen Julien. 6. Dags att gå hem.

Igår drack vi billig öl, åt mackor och pommes frites och spelade kort på en lagom sunkig bar nära place de la Republique. Ett liveband skulle spela under kvällen men spelningen ställdes in på grund av en födelsedagsfest. Runt tolv begav i oss hemåt så det blev en rätt tidig kväll. Idag har vi träffat pappa, hans barndomskompisar Carlos och Marco samt Marcos dotter Adèle. Nu blir det plugg och sedan mat. 

À demain

Imorgon kl. 10 börjar skolan.

Jag är dödligt nervös, om man nu kan uttrycka sig så.

Wish me luck.

Le Week-end

Bonjour!

I lördags blev det ingen marknad för vår del. Det regnade en hel del och därför bestämde vi oss för att gå på Louvren istället. Där såg vi på flera hundra år gamla tavlor, stora delar ur Napoleons bostad och framförallt - Mona Lisa. Men äh, den var inte så praktfull faktiskt. Jag förstår inte riiiiktigt hypen, men det var roligt att se den. Kvällen ägnade vi åt pappa som kom hit för den stundande begravningen.

I söndags begav vi oss mot Aubigny-sur-Nère till våra kusiner Pascal och Magali, där vi mötte upp farmor, farbröder och gammelmostrar. Gårdagen var en tung och grå dag med begravningen i fokus. Mer vill jag inte gå in på här.

Tidigare idag åkte vi "hemåt", till Paris. Vi har inte hunnit så mycket mer än att äta och duscha. Nu är det tänkt att vi ska träffa vår kusin Amélie (som också har varit med på begravningen) för en fika. Ikväll ska vi gå ut och käka middag med vår farbror Bernard som sover hos oss inatt, för att imorgon ta flyget tillbaka till Sverige.

Trots alla omständigheter så har det varit en trevlig helg. Det var roligt att träffa all släkt, trots att jag inte fattar ett dyft av det de säger. Men äh, det kommer väl så småningom. Allt deras kacklande var nog en bra uppvärmning inför skolstarten på torsdag! Imorgon ska vi till skolan för att få veta vilken nivå vi ska läsa och för att få våra scheman. Så vi håller tummarna för att vi får ett bra schema och bra lärare. Jag är livrädd mest hela tiden, men jag vänjer mig nog snart.

Blä, ostrukturerat och fult inlägg, men jag är inte van vid att skriva på det här viset. Hur som helst saknar jag er allihopa och jag längtar hem en hel del, trots att Paris är fint och bra. Kom och hälsa pååå.

(Och förresten - jag tar inget ansvar för de fula bilderna på mig i tidigare blogginlägg)

Le Marais

1. Marais-kvarteren 2. Dyrt 3. Petits macarons 4. Second hand på Free ´p´star 5. Fynd i rosa påse. 5. Götta 6. Sen hade vi ont i fötterna och åkte "hem" till vår gata, Rue du capitaine marchal 7. Lilla lyan

Idag har vi mest promenerat runt, främst i Le Marais, där det en gång i tiden varit sumpmarker (vilket namnet berättar), ätit lunch ute och njutit av att Paris visat upp sig från sin bästa sida. Närmare + 15 grader och strålande sol värmde gott. När fötterna värkte och vi bestämdes oss för att bege oss hem var klockan redan halv sex så vi åkte hem och gjorde mat. 

Måste tillägga att jag är så glad att vi hittade den här lägenheten. Den spräckte hål på de fördomar och tidigare erfarenheter jag har av lägenheter i Paris. Den är varm, relativt fräsch, saknar kackerlackor och heltäckningsmattor anno 1967. Det kommer varmt vatten ur kranen när man duschar och det går att sova riktigt gott om nätterna eftersom lägenheten vätter mot en bakgård. Dessutom kan vi lägga energi på andra saker än att leta lägenheter veckan innan skolstarten vilket känns enormt skönt. Efter ett halvår i Sydney vet jag att den tar på krafterna. Tack Henke för tipset!

I morgon ska vi upp relativt tidigt för att ge oss an loppmarknaderna i Saint Ouen i norra Paris. Jag misstänker att det kommer ta lite på krafterna så nu ska jag ladda med några timmars sömn. 22.00 i morgon kväll landar pappa och sover här en natt innan vi tar tåget söderut. Hoppas ni inte snöar in därhemma!

Nouvelles arrivées

1. Metro-skylt. Här vid Cluny-La Sorbonne 2. Rue S:t Michael 3. Emaljskyltarna visar vägen till universitetsområdet 4. Nôtre dame 5. Sophie 6. Fin karusell vid Hôtel de ville 7. Blommor en masse

Det har varit några intensiva dagar sedan vi kommit ner till Paris. Vi landade i måndags vid lunchtid efter en okomplicerad resa där planet landade i tid, bagaget kom som det skulle och nyckeln passade i låset till den utlovade lägenheten, även den i överrensstämmelse med de bilder vi sett. Under kvällen fick vi tyvärr beskedet att våra kära farbror somnat in efter en längre tids sjukdom. Nästa vecka skall därför pappa, jag och Sophie resa ner till min farbrors stad och gå på begravning. Det känns väldigt konstigt och sorgligt att inte få träffa honom igen, samtidigt är en lång tids kamp med smärta, medicinering och längre sjukhusvistelser över. 

Parallellt har vi sprungit fram och tillbaka till La Sorbonne, universitetet vi (snart) läser vid. I tisdags anlände vi till skolan runt 10.00 för att skriva in oss men fick då beskedet att vi behövde en lapp med information om när vi skulle skriva in oss. Lite som ett moment 22. För att få den lappen var vi tvungna att ta oss till ytterligare en adress ett par kvarter bort. När vi fått lappen stod det att inskrivning skulle äga rum under onsdagen så igår skrev vi in oss officiellt och fick våra passerkort, men språktestet skulle dröja ytterligare en dag. Idag, torsdag, har vi gjort respektive språktest som bestod av en såväl skriftlig som muntlig del. Det var minst sagt lite nervöst och stressigt då tiden var knapp, men vi hoppas på det bästa när vi får besked nästa vecka. Skolan börjar först den 11:e februari.